Även i en svag ekonomi ägnar vi oss åt de sju dödssynderna frosseri, otukt, girighet, lättja,vrede, avund och högmod/fåfänga. Vill man göra sin investeringsportfölj bättre rustad att klara sig igenom lågkonjunkturer kan det därför vara idé att ta en närmare titt på så kallade syndaktier – aktier i bolag vars verksamhet av många associeras med ett syndigt leverne.
Exempel på sektorer där vi hittar gott om syndaktier är de som involverar alkohol, tobak, hasardspel, krigsmateriell, vapen, sexbranschen och utvinning av naturresurser. Inom det medicinska fältet hittar vi allt från abortpiller och stamscellsforskning till Botox och bantningsbranschen.
Många syndaktier är väldigt bra på att ge utdelning till sina aktieägare, vilket innebär att man kontinuerligt får avkastning på sin investering och inte behöver vara lika fokuserad på hur aktiens marknadsvärde går upp och ned.
Vissa analytiker hävdar att syndaktier tenderar att vara undervärderade på grund av bolagens nära band till företeelser som de stora massorna helst inte vill bli sammankopplade med. Om detta är sant innebär det att man kan plocka upp en aktie som ger bra utdelning för ett lägre pris än vad det skulle kosta att köpa en motsvarande aktie utanför syndnischen. Huruvida syndaktier verkligen är undervärderade av marknaden är dock en omtvistad fråga.
Företag som gynnas av lågkonjunkturer
Om vi ser till historien så finns det flera syndiga företag som inte bara klarat sig igenom perioder av samhällsekonomisk nedgång utan faktiskt gått bättre när ekonomin i stort gått på sparlåga. Det finns därför investerare som lägger vissa sorters syndaktier i investeringsportföljen med förhoppning om att de ska fungera som en slags motvikt under perioder allmänna ekonomiska svårigheter i samhället. Perioder av samhällelig oro kan göra folk mer benägna att köpa vapen och andra produkter som handlar om att skydda sig. Ökad arbetslöshet kan slå snabbt mot till exempel charterreseföretag, samtidigt som det kan sammanfalla med att folk hänger mer vid det lokala vattenhålet där de konsumerar alkohol och cigaretter och spelar på spelautomaterna. Under 1970-talets stagflation i USA gick många restauranger under eftersom folk inte spenderade lika vidlyftigt på att äta ute som tidigare. Samtidigt växte och frodades McDonalds eftersom många av de som tidigare skulle ha ätit en lite lyxigare måltid ute nu besökte McDonalds istället.
Tröskeleffekter
Makthavare har alltid varit intresserade av att kontrollera det som anses syndigt och dagens samhälle är inget undantag. Vissa företeelser förbjuds helt och hållet, medan andra regleras med särskild lagstiftning. Efter det stora fiaskot med alkoholförbud i USA i början av 1900-talet är det många länder som istället för totalförbud försökt hitta lösningar för att på olika vis reglera – och gärna beskatta – syndiga företeelser istället.
Lagstiftarens klåfingrighet kan paradoxalt nog innebära fördelar för bolag som redan är etablerade i syndbranschen. Detta eftersom konkurrensen blir lägre än i övriga branscher. Om lagstiftningen till exempel ställer väldigt hårda krav för att ett företag ska få tillstånd att producera och sälja alkohol eller vapen innebär det att det blir svårare för uppstickare att ta sig in på marknaden. Bolag som redan är etablerade gynnas eftersom konkurrensen hålls tillbaka. Särskilt stor blir skillnaden mellan den lilla entreprenören som drunknar i den snåriga byråkratin och det stora väletablerade bolaget som har råd att ha en jurist anställd på heltid för att hålla koll på regelverket och fylla i alla erforderliga blanketter.
Det är inte bara rent administrativa frågor som håller tillbaka konkurrensen, utan lagstiftaren brukar ofta ha rätt att ställa betydligt högre krav på den som till exempel vill ha tillstånd att tillverka handeldvapen än den som vill tillverka joggingskor. Detta synsätt återfinns på många olika nivåer i lagstiftningen – en svensk kommun kan till exempel neka en ansökan om alkoholserveringstillstånd om de anser att den som ansöker inte är lämplig med hänsyn till dennes personliga och ekonomiska förhållanden, och Stockholms stad har i skrivande stund en policy om att serveringstillstånd aldrig ska beviljas för ”sexklubbar och drogliberala rörelser” oavsett omständigheterna i övrigt.
Det företag som väl har kommit in i syndbranschen och vet exakt vilka krav som ska uppfyllas för att tillståndet ska fortsätta gälla behöver därmed inte oroa sig lika mycket för konkurrens som i övriga branscher. Detta kan i sin tur innebära att de lyckas göra betydligt större vinster än vad de skulle ha gjort om de tvingats slåss mot massor av utmanare. Många investerare är givetvis extremt nöjda med den situationen när de tar emot ytterligare en rejäl aktieutdelning från Aktiebolaget Synd. Samtidigt bör man som investerare hålla ett vakande öka på bolag som blivit alltför tillbakalutade på grund av bristande konkurrens. Om det sker någon markant förändring – till exempel ny lagstiftning eller att en utmanare med rejäla finansiella muskler ger sig in i branschen – kan det gå snabbt utför för sådana slappa företag, och det gäller att man som investerare hinner avyttra sitt aktieinnehav i tid.